• Heidi

En ny start med ny hemsida och en ny blogg!

Vem bloggar man för egentligen? Gör man det för andras glädje, eller är det en dagbok för ens inre, med publik?



Det här är ju då jag. Från i somras förstås och inte nu. Blomsterprakten är ju inte enorm för närvarande om man säger så. Det kan ju vara helt okej att ha en bild av den som bloggar, haha!

Min tanke med bloggen

Jag har bloggat tidigare, men mest bilder från sådant som jag gjort och lite bilder från trädgården. Det kommer såklart bli sådant också, men jag tänkte faktiskt att jag skulle gå lite djupare än så. Det är väldigt lätt att visa upp en glättig värld, där ens största bekymmer verkar vara om man ska dricka kaffet ur en Filippa K-mugg eller en blommig kaffekopp inköpt på loppis i höstas. Jag föredrar visserligen det senare, eftersom jag för det första gillar gamla grejer och återbruk, men också för att jag borde gå med i APB, Anonyma Porslins-Beroende. Det är en märklig besatthet, som jag nog inte är ensam om, men personligen så känner jag ingen som är just så. Nu gled jag ifrån ämnet, men nu styr vi in på banan igen. Jag gillar ju att skapa saker. Måste faktiskt skapa saker. Det är som en klåda i händerna och så får det mig att inte tänka för mycket. Jag tänker nämligen för mycket, oroar mig, stressar över sånt jag inte kan påverka, får ångest, tryck över bröstet, huvudvärk, magont, ja allt det där. När jag skapar något, oavsett teknik, material eller medium, så är det något som hjälper. Det blir som en ventil till alla känslor och tankar. För mig blir det ett lugn. Det fina är att kreativitet faktiskt hjälper när man inte mår bra inuti.

Jag har en hel anslagstavla på Pinterest som är fylld med olika budskap och citat, som jag brukar tänka på och här är ett av dem som är väldigt aktuellt när det gäller att skapa för välmående. Detta är ju en del av att skapa, för mig åtminstone.


“Art is a line around your thoughts.” - Gustav Klimt


Duktig flicka

Med detta underbara citat, behöver jag också nämna duktig flicka-syndromet och det här med självkänsla och krav. Hur mycket krav har ni på er själva? Har ni någonsin en känsla av att ni har gjort något "good enough"? Eller måste allt vara gjort till perfektion eller helst ännu bättre? Min man är en av de bästa, klokaste människorna jag någonsin träffat och just det här med "good enough" är något han försökt få mig att fatta i drygt 15 år. Jag är en typisk duktig flicka, skyhöga krav på perfektion och aldrig nöjd med mig själv. Mycket självkritisk till den grad att det blir kontraproduktivt och mitt arbete är inget undantag. Jag tar åt mig andra människors negativa kommentarer och åsikter på tok för lätt. Jag har beslutat mig för att ändra på det, så det här blir en blogg för min konst, mitt liv och den resan jag ska göra till att känna att jag är "good enough" i mina egna ögon och att det faktiskt räcker. Att skapa är en del av den resan och jag tänker utforska varje minut av den.


12 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla