Den här våren gick sjukt fort. Jag tror ofta att jag kommer att ha tid över, men det verkar lite dåligt med det. Nu är juni snart slut och jag har hunnit med en massa roligt arbete och två utställningar med KKV Nordvästra Skåne, som jag är med i.
Första utställningen var på Kronohäktet i Ängelholm och andra utställningen var på Art Inn, ett pop up-galleri i samarbete med Ängelholms Näringsliv och lokala fastighetsägare. Det är ju trist att flera butikslokaler står tomma i spåret av pandemin, men trevligt att de lånar ut lokaler till oss i KKV och den lokala fotoklubben. Vår verkstad ställer ut under ytterligare två perioder under sommaren, men med andra konstnärer.
Jag ställde bland annat ut den här, Pollinerare, ett textilt verk som jag är väldigt nöjd med
Och den här som är ett av mina nyare verk, Jag ÄR, en akrylmålning som handlar om att tillåta sig att få vara precis hur man vill. En respons på mediabilden och andras tyckanden om ens kropp. Jag kände mig så trött på uttalanden om hur jag ska se ut, att man bara är snygg om man är smal, att det är äckligt att vara överviktig, erbjudandet från släktingar att betala en gastric bypass så att jag ser normal ut och en massa andra tillfällen och upplevelser som har färgat mig, från det jag var barn till vuxen ålder, där andra har talat om för mig att jag inte duger, vilket resulterat i dålig självkänsla och självbild. Det blev en början av ett slags återerövrande av mig själv, att jag är bra som jag är. Vill jag ändra på något med mig så ska det vara för att JAG vill det, inte för att andra tycker något.
Det är inte enkelt att skaffa sig självkärlek, men det är faktiskt mitt mål. Att jag kan vara stolt över den jag är.